En sådan overklig känsla...som jag inte kan greppa eller acceptera.

Men sånt är livet, ingen är menad att leva för alltid.

"Våran" älskade lilla (stora) Isak kom som en virvelvind, fylld av liv och bara bus. Bodde hos oss en vecka, sen flyttade han hemifrån...fast ändå inom familjen. Där fick han sitt paradis...

I morse lämnade han oss...

Är det konstigt att sörja en katt? NEJ!!

Man fäster sig otroligt mycket vid dom...Även katten kan vara ens bästa vän.

Sov gott Älskade katt...

Hoppas du hittar katten Magnus (din store-låtsasbror) där uppe i katthimlen.

//Oss